m

Jag kan känna det.
jag är på gång igen. Från och med nyår, kommer jag ha detta som en dagboksliknande sak under ett år.
Först var meningen att skaffa en dagbok, men varför skriva om ingen kan ta del av det. För jag vet att jag vet hur det är, jag kommer inte ens själv kunna läsa det efteråt. jag vågar inte ta del av vad jag tidigare skrivt. Men jag vill intelåta det gå till spillo, så jag lägger det på nätet, så att någon kanske kan se, förstå, vad jag menar. Med allt jag gäör, finns inte en enda mening, jag lär mig inte av misstag. Det jag gör är att försöka överleva vardagen. Till den grad att jag inte längre vet vad jag gör. Jag vill bara komma vidare, men kan inte berätta för mina föräldrar att jag ä'r fast i ett hål av misslyckanden.